Hur går det till?

Psykoterapi bygger på att man träffas regelbundet, och talar om sina tankar, känslor, så öppet och fritt som möjligt. Psykoterapeuten lyssnar, försöker förstå och ställer frågor eller kommer med kommentarer. Det är klienten som är huvudpersonen i samtalen, och psykoterapeuten har inget facit eller magiska åtgärder att erbjuda. Det är ett ömsesidigt arbete där båda deltar aktivt i samtalet. Psykoterapi är inget som görs med en passiv klienten, inget som kan ordineras så som medicin. Vanligtvis försöker psykoterapeuten inte att styra klienten med förutbestämda teman att tala om eller påverka genom att komma med råd eller privata åsikter.

Till en början träffas man i regel någon eller några gånger för orienterande samtal. Psykoterapeuten får en möjlighet att bilda sig en uppfattning om vem klienten är, vad bekymret handlar om och huruvida samtal kan vara till nytta. Klienten å sin sida får möjlighet att känna sig för hur det är att gå i psykoterapi.

Man kommer i inledningen överens om de yttre förutsättningarna, ramarna, kring samarbetet. Man bestämmer hur ofta man ska ses, vilka tider som gäller, hur återbud ska hanteras, vilket arvode som gäller och hur betalningen ska ske. Vanligen ses man på samma tider vecka för vecka, i 45 minuter per gång. Man kan redan i inledningen bestämma under hur lång tid man ska ses, men ofta låter man detta ge sig efterhand. Avslutningen bestäms då istället i så god tid i förväg som möjligt.

Vilka teman som kommer att dyka upp under en psykoterapi är omöjligt att förutse. Detta styrs av vad som dyker upp i tankarna hos klienten, vad detta väcker hos psykoterapeuten, och vad samtalet väcker hos de båda.

Det är inte ovanligt att man kommer in i motiga faser av psykoterapin där man kanske tappar i motivation eller tycker att det känns svårt att komma till psykoterapin. Det kan då vara särskilt viktigt att trots allt komma på sina tider, och då berätta om det som känns svårt med psykoterapin. Att gå i psykoterapi innebär ju att försöka sätta ord på det som är svårt istället för att bara agera på det.